När blev etik tabu?

Bilden är ur första delen av två, av dokumentären Genfarmen som sändes i SVT2 igår. Den kan ses på SVTPlay, där avsnittet presenteras såhär:

Djuren på den påhittade genfarmen liknar inte vanliga kor, grisar och höns. Med genteknikens hjälp skapar man biffiga biffkor, extremt stark spindelväv eller mediciner i mjölken. På genfarmen är det också fullt möjligt att odla hamburgare i form av bakteriekulturer i små skålar. Våra ciceroner på gården är en biolog som är anhängare av den nya tekniken och en matskribent som är skeptisk för att inte säga skrämd.

En teve-recension av dokumentären skulle antagligen peka i riktningen att det bara handlar om en polerad och antagligen rätt så välfinansierad produktion av normal amerikansk skräpkvalitet. Att det också finns mycket pengar bakom dokumentären råder det knappast någon tvekan om – den fanatiska och totalt onyanserade kvinna som görs till GMO-bolagens språkrör i filmen får mångdubbelt mer tid att tala, och tillåts presentera åsikt efter åsikt som om de vore rena fakta, medan den stackars kocken på sin höjd tillåts skratta lite ibland och säga »men jag är ju fortfarande irrationellt rädd för genmodifierad mat, varför är jag det?«.

Amerikanska skitdokumentärer står jag i regel ut med, inte minst för att jag har möjligheten att göra något vettigare än att se på teve. Men den här gick inte att välja bort – och det är inte en fråga om kvaliteten på produktionen, utan sättet den beskriver verkligheten på. Vissa avsnitt mådde jag illa, fysiskt och faktiskt.

Bilden ovan är ett av många exempel på konsekvenserna av vad som helt enkelt måste vara gapande hål i producenternas frontallober. Men vadå, är det inte sympatiskt att de poängterar att köttkonsumtionen leder till att grisar lever i trånga utrymmen där det enda de har att böka i, förutom cement och järngaller, är sin egen skit?

Fast det är ju inte det som är konsumtionens pris, enligt speakern. Priset är all fosfor grisarna bajsar ur sig, som sedan inte tas om hand ordentligt utan förstör miljön. Därför har en forskare skapat genmodifierade grisar som inte bajsar fosfor.

Men någonstans är de ändå medvetna om att bilderna på höns i pytteburar och grisar i bajsträngsel kan upplevas som otäcka för tevekonsumenter som råkat behålla sin inlevelseförmåga – vad vore annars skälet att ackompanjera bilderna med studsig banjomusik? Det ska inte se hemskt ut med lidande djur, utan vara roligt. Det är här vi ska skratta och känna hur spänningarna släpper.

Men det man egentligen måste fråga sig är för vilka uppfödningen förstör miljön. För inte handlar det om grisarnas egen miljö, det är ju alldeles uppenbart. Inte heller kan det handla om vilt levande djurs miljö, eftersom det knappast kan finnas något argument från dokumentörernas sida att deras livskvalitet skulle ha något högre värde än bajsiga grisars. Den här skitfilmen är en renodlad propagandaproduktion, gissningsvis väl finansierad av GMO-företagen själva. Hela första avsnittets argumentation kan egentligen sammanfattas rätt kortfattat: Eftersom genteknik är den mest reglerade vetenskapen i världen, är den fullkomligt säker. Det enda som hindrar oss från att ännu mer kostnadseffektivt producera djur på mindre yta och kortare tid är gemene mans irrationella GMO-rädsla. Genmodifiering är dessutom okej, eftersom hård avel kan skapa värre resultat. Den rädslan svälter ihjäl människor dagligen världen över!

Det där sista påståendet, att fattiga svälter ihjäl, är den enda punkt på vilken etiska frågor ens kommer i närheten av att beröras. I övrigt är dokumentären ett enda stort frosseri i arrogant och faktiskt girig antropocentrism. GMO-branschen tycks helt enkelt lida av en synnerligen allvarlig etikfobi. Tänk om de kunde diskutera frågan om varför det redan idag produceras dubbelt så mycket mat som faktiskt krävs för att föda hela jordens befolkning istället? Hur menar de att sedan länge pågående plågsam djuravel legitimerar ytterligare metoder för marknadsanpassning av djur?

Ta bara som exempel hur de lyfter fram den genmodifierade djur- och växtprodukternas sterilitet som ett argument för att släppa marknaden fri, istället för att låta sig hindras av konservativa gamla europeiska dinosaurier. Det de menar är att risken att de genmodifierade arterna ska sprida sig är obefintlig.

Men så har det ju inte fungerat i praktiken. Alla frön blir inte till sterila växter, och när exempelvis GMO-företaget Monsantos majs – som skall vara steril – spontant spred sig till en åker tillhörande en annan lantbrukare, som inte köpt majs av Monsanto, så stämde de honom. Det räcker ju med att en enda individ får avkomma som i sig kan få avkomma, så är det kört. Med tanke på hur omfattande produktion de här företagen ser framför sig, är det extremt osannolikt att det inte skulle komma att ske.

Däremot är steriliteten ett starkt argument emot de genmodifierade förpackade liven: om växter inte fröar av sig och djur inte får egen avkomma, blir alla köpare i praktiken beroende av det företag som äger patentet och produktionsmonopolet. Bönder som odlar med Monsanto-grödor är helt i det företagets våld, eftersom de måste köpa en ny sådd varje år.

Nu handlar det givetvis inte om kapitalstarka lantbrukare i Nord, utan helt andra slags bönder. Hade den globala handeln varit fri som i fri från hinder, istället för fri som i fri från jämlikhet som den är idag, så hade problemet inte varit lika stort som det är.

Det är alltså möjligt att bemöta argumentationen både inom den antropocentriska sfären och just för att den är antropocentrisk. Kärnan i all kritik mot den här typen av idiotier bör vara etisk i lika hög grad som den bör handla om möjliga konsekvenser. Det handlar inte om teknikfientlighet. Kunskap växer, och därmed också möjligheterna att göra både gott och ont med den. Det handlar om att styra utvecklingen in på rätt väg, inte hejda den.

Tanken att kunskap är värdeneutral verkar bottna i en ganska märklig dualism där tänkande helt skils från handling, för att inte tala om att kunskapen i sig måste ses som externa och i luften omkringflygande faktum av sanning. Den kunskapssynen är inte särskilt nutida.

Kunskap är tänkande, och att tänka är ett slags handling. Dessutom beror människors handlingar direkt av vad de tänker. Det går inte att hävda att kunskap är värdeneutral utan att också hävda att handlingar är det. Däremot är jag beredd att gå med på att det goda eller dåliga värdet i bakomliggande kunskap i sig inte alltid är särskilt relevant när man gör bedömningar av »mer fysiska« handlingars värde. I praktiken är ju kunskap om till exempel neutronbombens uppbyggnad lika användbar när man desarmerar den som när man bygger den – alltså inte utan värde, utan med både goda och dåliga sidor.

Att vänstern och de gröna fått ett naturligt monopol på begreppet rättvisa, helt enkelt för att liberaler och konservativa lämnat ordet därhän, har jag försökt uppmärksamma liberaler på i flera år – långt innan det började talas om det på deras interna utbildningar.

Frågan här är istället: Hur kommer det sig att kristdemokrater och andra värdekonservativa mer eller mindre fått monopol på orden etik och moral? De enda politiska grupperingar som annars använder sig av dem är ju djurrättsaktivister – och de hör tyvärr inte hemma i de politiska huvudfårorna idag.

Att lyfta fram etiska och moraliska perspektiv, och försöka styra den tekniska utvecklingen i rätt riktning – istället för fel – är inte teknikfientlighet. Att inte lägga sig i utan istället låta det bli som det blir, det är däremot fientlighet mot livet.