Detta är dagens dummaste uttalande, helt klart, om inte decenniets dummaste. DDU i är det vilket fall. The one and only Ian på Newsmill:
2. Motsättningarna mellan kristna och muslimer har pågått i två tusen år. Vi måste därför se på dessa frågor i ett historiskt perspektiv och inte med Mona Sahlins "derases kultur är bättre än vår larviga midsommar" sätt att tänka.
Då ser vi på frågorna ur ett historiskt perspektiv då. Mohammad levde kring sekelskiftet 600 efter Kristus, och tidigare än så borde ingen kunna hävda att några muslimer fanns. Det är 1400 år sedan, inte tvåtusen. Var det något mer?
![[feed]](/user/themes/stova/feed-small.png)
Nu börjar motståndet mot Sd krackelera och de löjliga argumenten mot partiet staplas på hög. Islams framgångar hotar att spridas in i vårt samhälle med katastrofala följder. Begriper man inte det har man sovit sig igenom de senaste decennierna.
I många länder, USA, Storbrittanien och även i Sverige har muslimska företrädare framfört krav på sharia-lagstiftning för muslimer!
Detta är ett allvarligt hot mot demokratin vilket Jimmie Åkesson har helt rätt i. Radikala islamister har haft många fler år på sig i Storbrittanien, där de tillåtits ta över stora delar av samhällets rättsuppfattning. Det har inneburit en islamisering och ghettoisering utan motstycke.
Antingen så blundar islamkramarna för alla de vederstyggliga företeelser som följer med islam och denna kulturella tillbakagång till medeltida värderingar. Eller så förstår man helt enkelt inte bättre. Det är tveksamt vilket av de båda ställningstaganden som är mest föraktfullt.
Hej Stefan. Din kommentar trillar visserligen vid sidan av inläggets karaktär, som inte är av typen saklig argumentation utan snarare lustig anekdot, liksom vid sidan av själva ämnet, som var historielösheten i Ians punkt 2 (och notera hur han inte är samma person som Åkesson). Med det sagt kan jag ändå i all korthet kommentera dina funderingar.
Något som gör mig mera orolig bland de argument som ofta framförs i den här debatten är bristen på saklighet. Många upprörs mer av de moraliska slutsatser vilka påstås följa av olika argument, men jag vill hävda att en ökad acceptans för osakliga argument är något värre i förlängningen, eftersom det banar väg för vilka dumheter som helst. Så långt torde du vara överens med mig (då detta utgör en del av den retorik Sverigedemokraterna faktiskt använder).
Därför bör vi vara överens om att sakligheten bör ligga i fokus.
De argument du framför har en symtomatisk del uppenbara brister på det området, vilket framgår om man skalar bort de retoriska utsmyckningarna ifrån de faktiska premisserna.
Din argumentation ser ut att kunna formaliseras såhär:
Sedan försöker du dig avslutningsvis på ett dilemma som skall leda i bevis att alla som inte håller med Sverigedemokraterna är antingen korkade eller i förnekelse. Men det betraktar jag som ett retoriskt trick snarare än saklighet. På samma vis försvinner i själva verket större delen av din kommentar när man tar bort alla tillmälen.
Vilken din slutsats är, är ganska svårt att identifiera. Har du någon poäng med argumentet? Jag måste anta att det du vill ha sagt är det jag noterat som punkt 5.
Nåväl. Emot den andra premissen i rekonstruktionen kan invändas att många tokiga förslag framförts genom tiderna, även av folk med verklig politisk makt. Förslag blir sällan verklighet.
Emot den tredje premissen kan invändas att sedan sharia haft någon som helst juridisk tyngt i Storbritannien i bara ett år, kan konsekvenserna därav knappast skönjas ännu. Du slår på en trumma som inte finns på den punkten. Därtill finns inte minsta tillstymmelse till kausala samband. I själva verket låter det ganska orimligt: Hur menar du att förekomsten av domstolar skapar ghetton?
Den fjärde premissens godtagbarhet är helt beroende av hur rimlig den tredje premissen är, men kräver dessutom att en hel del andra faktorer samverkar till att göra Sverige tillräckligt likt Storbritannien i det avseendet att kausaliteten i tredje premissen ska ha någon giltighet. Det är också därav slutsatsens rimlighet beror.
Så jag har två frågor till dig. För det första, varför så många tillmälen och retoriska dumheter för att säga något så egentligen enkelt att uttrycka? Och för det andra, har du något argument för din slutsats som inte helt saknar bärkraft?