Vad är grön politik egentligen?

För en del människor verkar det vara ganska omständigt och svårt att förstå vad en grön ideologi egentligen innebär. Vissa hävdar till exempel att vårt svenska Miljöparti är ett enfrågeparti som bara driver miljöfrågor. Att det inte varit så på flera år orkar jag inte argumentera för – den som tvivlar borde kunna förkovra sig ganska snabbt med hjälp av Google, eller förstås Miljöpartiets egen hemsida. Fast det kanske alla inte vill heller – varför förstöra ett starkt argument genom att inse att man har fel?

Sedan finns det de som uppfattat att grön ideologi faktiskt inverkar på alla politiska områden, men misslyckas med att se vad den egentligen handlar om. Dit hör Elise Claeson, som skrivit på Newsmill.se under rubriken Gör som Europa: Våga vara värdekonservativ! Bland annat tänker hon så här:

Och de framgångsrika gröna partierna behöver inte vara vänster (som i Sverige), de kan lika gärna vara höger. Att vilja bevara vår miljö är i grunden en konservativ handling.

Här likställs grönt med miljöbevarande. Det är fel! Visserligen är bevarandet av miljön en viktig del av den gröna ideologin, men på det följer inte att grön ideologi enbart består av miljöbevarande.

Elise behöver ta reda på varför de gröna vill bevara miljön. Svaret kommer antagligen att komma som en chock för henne. Det handlar om någonting som rimligtvis står i skarp kontrast till den värdekonservatism hon förespråkar i sitt debattinlägg, nämligen synen på människan som en likvärdig del av ekosystemet. Detta kommer från ekosofin, inom vilken man bland annat argumenterar för att allt levande i slutändan är ett, eftersom det ryms i samma rum, själva ekosfären.

Religionsförfäktande liksom religiösa humanister, alltså även de värdekonservativa, utgår ifrån att människan på något sätt är skapelsens krona. Det perspektivet står i direkt motsättning till den djupekologiska – eller ekosofiska – hållningen att människan är en del av ekosystemet, precis lika umbärlig och oumbärlig som alla andra delar. Djupast sett ligger skillnaden i att humanister hävdar människans högre värde, medan ekosofer hävdar allt levandes värde, och djupast dess enhet. Ur det gröna perspektivet är människan av naturen (eller förstås av Gud) vare sig över- eller underordnad andra varelser, medan humanister ofta underförstått men ibland uttryckligen utgår ifrån att människan står högst.

Dock råder det ingen som helst motsättning mellan den humanistisk-ekologiska synen på människans överordnade roll i naturen och en vilja att bevara miljön. Det är när de två perspektiven möts som konservatism uppstår – men ytterst sett är grön ideologi och värdekonservatism vitt skilda perspektiv på egentligen allting.

Miljöpartiet de Gröna ingår i nätverket Global Greens, som när det bildades år 2001 lade fram sex grundläggande principer för grön politik. Den första av dessa är ekosofin. Därpå följer social rättvisa, deltagande demokrati, icke-våld, hållbarhet och respekt för mångfalden. Själva stadgarna kan hämtas och läsas i sin helhet från Global Greens hemsida.

Om social rättvisa står bland annat att »nyckeln till social rättvisa är en jämlik fördelning av de sociala och naturliga resurserna, både lokalt och globalt, för att ovillkorligen uppfylla grundläggande mänskliga behov, och för att säkerställa att alla medborgare ges full möjlighet till personlig och social utveckling« och att »det inte finns någon social rättvisa utan miljömässig rättvisa, och ingen miljömässig rättvisa utan social rättvisa«. Vidare förklaras att detta bland annat kräver »ett medborgarskap som är baserat på lika rättigheter för alla individer, oberoende av kön, ras, ålder, religion, klass, etnisk eller nationell härkomst, sexuell läggning, funktionshinder, välstånd eller hälsa«. På vilket sätt är det en i grunden konservativ hållning?

Om deltagande demokrati sägs att alla medborgare ska kunna delta direkt i »de miljömässiga, ekonomiska, sociala och politiska beslut som påverkar deras liv, så att makt och ansvar koncentreras i lokalsamhällen och överlåts till högre beslutsnivåer endast då det är absolut nödvändigt«. Detta kräver bland annat att »gräsrotsinstitutioner skapas som möjliggör direkt beslutsfattande på lämplig nivå av dem som berörs, baserade på system som uppmuntrar medborgerlig vitalitet, frivilligt agerande och samhällsansvar« och att »alla medborgare skall ha rätt att bli medlemmar i det parti de själva önskar i ett flerpartisystem«. På vilket sätt är det en i grunden konservativ hållning?

I fråga om icke-båld strävar gröna efter »en kultur av fred och samarbete mellan länder, inom samhällen och mellan enskilda, som grund för den globala säkerheten«, vilket innebär att »säkerhet inte huvudsakligen skall vila på militär styrka utan på samarbete, en sund ekonomisk och social utveckling, en ren miljö och respekt för mänskliga rättigheter«. Detta kräver bland annat ett »omfattande globalt säkerhetskoncept som ger företräde åt de sociala, ekonomiska, psykologiska och kulturella aspekterna av en konflikt, i stället för ett koncept som främst är baserat på militär maktbalans«, »en fortsatt allmän och fullständig nedrustning« samt »att man följer en sträng uppförandekod för vapenexport till länder där de mänskliga rättigheterna kränks«. På vilket sätt är det en i grunden konservativ hållning?

Hållbarhets-principen kräver i sin tur att »den fortsatta exponentiella tillväxten inom global konsumtion, befolkning och materiell ojämlikhet måste stoppas och vändas«. Detta kan inte genomföras »så länge fattigdomen består«, och kräver dessutom att man »säkerställer att de rika begränsar sin konsumtion för att de fattiga skall få sin rättmätiga del av jordens resurser«, att »orsakerna till befolkningstillväxten elimineras genom att garantera ekonomisk trygghet« genom att man ger »tillgång till grundläggande utbildning och hälsa för alla« och ger »både män och kvinnor större kontroll över sin fertilitet«, att »mekanismer för att beskatta och reglera spekulativa valutaflöden införs«, att man säkerställer att »marknadspriserna för varor och tjänster fullt ut införlivar de miljömässiga kostnaderna för produktionen och konsumtionen« och att man »erkänner ungdomskulturens nyckelroll och uppmuntrar ett hållbarhetstänkande inom den kulturen«. På vilket sätt är det en i grunden konservativ hållning?

Sedan till slut respekt för mångfalden, en »kulturell, språklig, etnisk, sexuell, religiös och andlig mångfald inom ramen för ett individuellt ansvar gentemot alla varelser«. Detta kräver flera saker, men två känns mer aktuella här än de övriga. För det första »jämställdhet mellan kvinnor och män på alla områden av det sociala, ekonomiska och kulturella livet«, och för det andra att man »erkänner och respekterar sexuella minoriteter«. På vilket sätt är det en i grunden konservativ hållning? Det undrar jag.

Att Elise sedan avslutar sitt debattinlägg med en harang som är så grumligt formulerad att den i praktiken utgör en värdefull grogrund för nationalromantisk etnocentrism, det är ytterligare ett stort bekymmer hon har att hantera.

Alf Svensson, Anna Maria Corazza Bildt och Marit Paulsen personifierar svenskarnas allt tydligare borgerligt traditionella värderingar. Bondmoran Marit och pastorn Alf symboliserar det svenska bondesamhällets folkkära traditioner och värden. Katoliken och invandraren Anna Maria symboliserar vår anknytning till ett europeiskt kulturarv som vi vill tillhöra.

Ingen av dem kallar sig konservativ, förstås. Men det är okej under rådande omständigheter.

Vi kryssade dem ändå. De står för värden som vi tror på och känner igen. De hjälper oss att se vilka vi är och varifrån vi kommer. När vi är trygga i vår egen kultur är det lättare att förstå andra, samarbeta med dem och bjuda in dem till vår lägereld.

Visserligen medger jag att passagen om europeiskt kulturarv kan läsas som något Sverigedemokraterna skulle ta avstånd från, men jag är mycket tveksam till att så faktiskt är fallet. Det europeiska kulturarv som Anna Maria symboliserar är inte det som Sverigedemokraterna vill undslippa, och jag tror att de västeuropeiska traditioner som överlappar de svenska enligt deras sätt att se på saken är något som skall bevaras. En i grunden konservativ hållning, om man så vill.